Sumering av Danmark - Tysklandresan

Så här ser vår resa ut genom en del av Danmark och norra Tyskland. Cirkeln sluts söder om Jönköping, men så gör vi en liten tur ut vid Ödeshög innan vi åker hem.

Vi hade länge planerat att vår första långresa för året skulle bli ihop med påsken, då Lennart fick en veckas semester. Vädrets makter var lite emot oss, så det blev en tidig start på Långfredagen för att slippa undan snön.
Vi gick upp redan 03:45 och kom iväg samtidigt som det började med snöblandat regn här i Norrköping. Turen var med oss och resan gick snabbt och bra till Härlanda utanför Göteborg, där vi stod första natten på en bra parkeringsplats till ett sommarbad. Lugnt och skönt. När vi vaknade på Påskaftonen var det lite snö på marken, men resan in till Göteborg och färjan gick bra.

Färjan gick kl 9:00 och det var en jättefin överresa med strålande sol. Väl över vid Fredrikshavn styrde vi färden norrut till Skagen och Grenen. Här fanns en bra parkering. Man kan förstås gå ut till Grenen, men vi valde åka med Sandormen. Häftigt att se Skagerack och Kattegatt mötas.

Även om solen sken så var det en kall vind från havet. Vi tog sen en promenad bland sanddyner och kollade in en och annan vackert rund slipad sten.

Färden gick sen till "Den tillsandede Kirke" inte så långt från Skagen. Här fick vi röra oss lite mera.

Det är tur att det finns gräs som kan leva i den torra sanden och binda den , så den inte yr vidare.
Resan gick sen till Hirtshals, där vi stod på en kommunal ställplats. Vi fick skydd för vinden, då det var ett hus bakom oss. Eftersom det var Påskafton var det mesta stängt i samhället, men vi hade sill, ägg, köttbullar, korv och lite andra godsaker med, så det gick ingen nöd på oss. Vi sov gott och vaknade till sol och fågelkvitter.

Vi hade redan hemma laddat ner Marguerit-rutterna och tänkt följa en del av dem, framför allt efter Vesterhavet. Så gjorde vi. Ett uppehåll blev vid den spännande sanddynen vid Rubjergs Knude.

Det var en strapats för  mig och mina trilskande höfter att ta mig upp, men med hjälp av Lennart och envishet, så gick det. Det sura kommer ju alltid efteråt. En underbar utsikt var det här uppifrån.  Fyren byggdes 1900 och då 200 meter in från havet. Nu har havet erövrat mycket av den marken. Fyren lades ned 1968.

Färden gick söderut genom vackra lövskogsdungar, med blommande vitsippor

och gula sippor som växte lite revigt. Vi plockade en bukett av dem. Någon som vet vad det är för växt vi har i vasen?

Vi slingrade oss vidare och kom till Nationalparken Thy.

Ett mycket säreget landskap med gräs och ljungklädda sanddyner. I anslutning till den här stora parken stod vi uppställda över natten - i lä för vinden. På eftermiddag började det mulna mer och mer och regnet kom vid midnatt. Stilla smatter på taket kan vara sövande och så var det då.

Regnet hängde i mer eller mindre under hela Annandag Påsk. Det hindrade oss förstås inte från att gå ut. Vi är rustade med bra regnkläder. Vid Limfjorden testade vi goda wienerbröd och vid Torsmide var det dags för lunch. Här var rökerier och mängder med fiskeentusiaster, som prövade sin lycka.

Vid Ho Bugt, nära Billum stannade vi till för natten. Vi hade tagit oss till en bondgård, där det fanns ställplats. De var tyvärr inte hemma, men när vi stod vid avfarten från deras gård och tittade på kartan, svängde en bil upp och en man hoppade ur och erbjöd oss stå på hans marker. Lennart var tveksam, då det var gräs, men mannen sa att det inte var några problem. Han hade traktor om det skulle behövas. Vi tog tacksamma emot hans erbjudande. Det blev vår häftigaste natt i husbilen. Då  med tanke på häftig blåst, som riktigt gungade oss och intensivt regnsmatter på taket. Det gungade oss inte till sömn, utan mer till oro - hur ska vi ta oss upp till vägen igen. Lennart, den borne optimisten sa att vi har ju vinden i ryggen, så det går säkert bra. Hur som var han tidigt upp och med husbilens nattmössa av, kunde vi konstatera att vi inte kom loss. Det hade regnat för mycket under natten.
Bonden höll som tur var ord, och kom och drog loss oss. Traktorn var en Volvo!

Efter den blåsiga natten, gav vi upp Vesterhavet och vände strax innan fyren till Blå Vand. Vi följde Ho Bugt in till Esbjerg och så vidare till den lilla vackra staden Ribe.  Här fanns en bra ordnad parkering med möjligheter att tömma toa och fylla på vatten. Vi promenerade in i gamla stan. Kyrkan höll man på att restaurera liksom gatorna runt om.

Trängseln av turister var inte stor så här års. Det var någon busslast med skolungdomar från England, som vi träffade på nära kyrkan.
Vi åkte söderut mot Tyska gränsen. Här är ett väldigt annorlunda landskap, med en mängd grävda kanaler  - "stora krondiken". Vi slingrar oss vidare på småvägar längs södra Danmark och kommer så småningom till Hönsnap, där vi stod över natten hos en grisfarmare. Mycket positivt möte och miljö. (Grisstallarna var en bit från gården, så vi slapp lukten.)

Efter en god natts sömn bestämde vi oss för att åka ned till Tyskland. Solen var återkommen, om än ett och annat moln, som skymde den. Vi fyllde på bilen med Tysk gasol och oss med wienerbröd.

3M tipsade om Maasholm och dit styrde vi kosan. Det var en lika fin upplevelse som vi hade fått intryck av. Här var det gott om restauranger med god fisk. Här åt vi stekt herring med stekpotatis och bacon och lök. Mycket fina gång- och cykelvägar var ordnade här.

Från Maasholm gick färden till storstaden Kiel. Lite kors och tvärs där också,  innan vi begav oss mot Heiligenhafen. Vi fortsatte förstås med småvägar och kom in till ett militärt område. Där tyckte jag vi kunde ta en något större väg, så vi inte hamnade mitt i något skjutområde.

Det här var första gången vi stod i Heiligenhafen. Vi har ju läst att de håller på att göra om här men även om vi blev ca 50 bilar innan natten, var det ingen trängsel. Vi tog en promenad in till stan och tittade på fina hus och blommor.

Här var de japanska körsbärsblommorna vackert utslagna. Ner vid hamnen fanns också den här figuren, Njörd, som fascinerade mig!

Jag kan inte låta bli att visa en närbild också.

Innan vi for över med färjan från Puttgarden handlade vi goda korvar och en del drycker. Resan över till Rödby gick fort och därifrån siktade vi in oss på Marguerit-rutterna igen. Nu for vi ut på Falster och sedan Mön. Målet var Möns Klint. Det är ett mycket vackert naturreservat. Promenaden ut till klinten var vacker med massor av vitsippor, blåsippor men också en slags gullvivor, som var faddare i färgen än våra, men däremot med större blommor.

 Så en bild över klinten. Den vita kalkstenen syns på långt håll från sjövägen.

Härifrån åkte vi till Stege där vi övernattade på en parkeringsplats vid vattnet. När vi vaknade på morgonen var det frost i gräset. Solen lyste fint och fåglarna kvittrade, så det blev en bra start på resan norrut.

Körsbärsträden blommade vackert. Det blev en liten bit på små vägar innan vi fortsatte ut på motorvägen till Köpenhamn och sedan över bron till Malmö.

Efter Malmö siktade vi in oss mot Småland. Även här finns många små vägar. Vi övernattade så småningom norr om Avesta på parkeringen vid en skidbacke. Vi var ute och gick i kvällssolen och då kom den här fina hästen och ryttarinnan.

Morgonen därpå sken åter solen och vi gjorde oss ordning för den sista etappen mot Ödeshög och senare Norrköping. Utanför Ödeshög hälsade vi på en väninna från folk- och realskolan.