Arbetsdagen med Lennart igår

Vi startade med personbilen hemifrån och åkte till Rejmes. Här tankade Lennart ur sitt förarkort till en digital färdskrivare. Det ska göras var 4:e vecka. Därifrån till Ingelsta och långtradaren.

Lennart kör för Ingelsta Thermofrakt och de turer Lennart kör är för Servera.

Det som avhållit mig från att åka  med tidigare är stegen upp till förarhytten, men  med visualisering innan, så fixade jag det - även om det känns i kroppen idag.

Rejäla sidospeglar, så man har koll vid backning etc.,

men också spegel fram, för att h a en chans att se vad som finns precis framför bilen, då  man sitter så högt.

Så ska förarkortet in på plats innan resan börjar.

Vi tankade och så backade Lennart in bilen för att börja lasta in varor. Släpet var redan inbackat av den tidigare chauffören. När Lennart lastade bil och släp fick jag hålla mig undan. Jag tog tillfället att vara ute i solen.

Här är bilen färdiglastad och bakdörrarna ska stängas innan släpet ska kopplas på.

Här var första imponeringsfaktorn. Krokade på släpet vid första försöket!! Jag som tycker det är bökigt att backa rakt med husbilen utan att behöva hänga på ett släp. Sen tog jag plats i bilen och Lennart körde fram och stängde dörrarna på släpet. Under tiden ställde jag in stolen ordentligt och plockade jag upp en del nödvändigheter för resan. En påse morötter i bitar och äpplen samt bananer.

På min sida fanns också en stickning och en bok samt förstås mobilen. Jag var ju medveten om att det kan bli en del väntan.

Så var det dags att köra iväg.

En av skälen till att jag följde med på resa nu, var att Lennart berättat om de undersköna vyerna med alla vitsippor i backarna. De har jag ju sett förut, men inte från den här utsiktshöjden, som långtradaren utgör.
Även om marschfarten är 80, så fixade inte vår Panasonic att ta tydliga bilder, men jag njöt i fulla drag av de fina vyerna.

I närheten av Gyllene Uttern har vägverket börjat reparera broar så det blev lite trängsel och kurvor på E4:an.

Det blev mer och mer mulet, men Vättern var lugn och stilla.

Så var det inte långt till Jönköping och mer vägarbete.

Så var vi strax framme vid målet - Brings i Jönköping.

En av dagens lärdomar var att Bring har gröna bilar.

Här körde Lennart in i en ficka och lastade av, släp och bil och sen till en lastkaj och fyllde släpet med varuburar/rullpall, som skulle tillbaka upp till Servera.

Här var jag förstås ute och sträckte på benen och blev också förevigad i ett av Lennarts reflexbyxor. Det var ett måste, så att jag skulle synas.

Så gick färden åter norrut. Nu med målet Ödeshög, där vi svängde in till Flensteds potatis.

Här fick Lennart ställa släpet för att backa ner bilen för lastning. När allt det var gjort visade sig att det var någon miss i kommunikationen åt något håll, för det fanns ingen potatis att hämta förrän 3 timmar senare. Vi fick åka med tom bil till Norrköping och någon annan fick hämta senare.

 

Så kom dagens stora imponeringsfaktor -  när Lennart backade in till Serveras kylavdelning en smal passage mellan två huskroppar. Jag öppnade passagerardörren och tog kortet bakåt. Visst det är en bit på varje sida om bilen, men ... Allt gick förstås galant, men jag skulle haft bekymmer med husbilen på 7,20 meter. I ett sånt här läge känns 24 meter väldigt långt för mig. 

Samma passage framåt genom vindrutan mot E4:an.

Så parkerade Lennart långtradaren och så gick vi in på Servera för att rapportera det som var hemtaget. Servera är stort och det gällde att se upp för alla truckar som for med varor åt alla håll. Här paketerar man varor i varuburar/rullpall, som sen ska transporteras ut till restauranger, skolor, äldreboende mm.

När vi kom ut på andra sidan kom Lennarts chef, Göran Svensson och undrade vem som gick med företagets byxor, bredvid Lennart. Nya praktikanten inför sommaren? Knappast men en glad pensionär, som fått vara med om en av mannens dagar på jobbet.

Nyss ringde telefonen och idag ska Lennart få med en riktig praktikant - Viktoria, så han fick uppmaningen av koordinatorn att snygga till sig!