Idag var Asta inne till Norrköping för ultraljudsundersökning av sitt hjärta. Hon kom med färdtjänsten hit vid 15.30 tiden. Någonting är fel, men vi vet inte vad ännu. Hon ska få besked av sin läkare på vårdcentralen på tisdag. Hon är 90 år och det tillstöter det ena efter det andra rent fysiskt. Men hon har minnet i behåll och det är många gånger bättre än mitt. Vad nu det säger?
Vi fick chans att prata igenom hennes situation, testa mobiltelefonen och larmknappen som finns på den. Där gjorde jag missen att avvisa samtalet. Men det var bra, för då gick larmet vidare till mina barn. De hörde av sig rätt snabbt och med oro. Det var förstås inte meningen, men jag hade inte det här med vidarekopplingen helt klart för mig. Det bra i kråksången var ändå att vi fick reda på att allt fungerar.
Vid 19-tiden kom färdtjänsten och hämtade henne. Även om det kan vara mycket att klaga över vad gäller bokning via Moldavien, så är de allra flesta chaufförer väldigt trevliga och hjälpsamma. Idag fick hon bistånd av en chaufför på lasarettet för att få en bil inom rimlig tid. Det tackar vi för och skickar en symbolisk ros!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar