Idag har vi ägnat några timmar åt den fina gamla bergstaden Röros, som också finns med på UNESCOs världsarvslista sedan 1980. I Röros utvanns koppar. 1646 stod den första hyttan färdig. Världsarvet tar fasta på hur berghanteringen bedrevs, hur man transporterade och hur vardagen levdes med hänsyn till naturen - fjällvidderna, det kalla klimatet och det tillskott som skog och jordbruk gav. 1975 brann smälthyttan. Därefter återuppfördes det som ett museum.
Det nödvändiga vattnet. Ni ser också slagg i förgrunden från kopparbrytningen.
Smälthyttan, som nu är ett museum.
Här står vi uppe på en av slagghögarna och fotograferar gamla staden och kyrkan.
Till muséet hör fem bevarade byggnader.
Det här rummet är iordningställt efter ett fotografi från 1917. Observera att det fanns el redan då. Röros var tredje staden i Norge som blev elektrifierad.
Här har de tagit vara på husets lutning och stadgat upp det på ett fint sätt, med ett nytt hus!
Lennart fick syn på en fin gammal bil, som jag passerat utan att notera. Vi har helt klart fokus inställt på olika saker.
Efter att ha traskat runt, stannade vi till på Apotekargården. I hörnet med korgstolar blev vi serverade våfflor och kaffe. Det smakade bra, samtidigt som vi fick vila våra ben en stund.
Efter att ha handlat upp våra sista norska kronor på brunost = getmesost och flatbröd åkte vi mot svenska gränsen. Observera att vi inte har haft något regn på hela dagen, utan solen har t.o.m. varit framme.
Vackra bilder på fina hus!
SvaraRaderaFortsatt trevlig resa!
Det ser fint ut i Röros och väldigt norskt! Dit kom vi aldrig på vår norgeresa, men nu har jag ju sett på dina bilder, så jag har lite hum om hur där ser ut i alla fall.
SvaraRaderaKram, Ingrid
Då är ni väl snart i min hemby Funäsdalen ;-)!
SvaraRaderaAtt det var så fint i rörts hade vi ingen aning om. Vi har bara åkt förbi. Tyvärr är det ofta så att har man ett mål, så har man siktet inställt på det och tar sig inte tiden att titta sig omkring, men det har vi ändrat på de senaste åren. Vi kollar vad som finns att tillgå efter vägen och tar oss ibland tiden och man blir aldrig besviken. Det var väldigt kul att se och du förmedlade det på ett trevligt sätt. Förmodligen hade det varit jag i vår familj, Marianne, som hade sett bilen och Mats koncentrerad på de gamla byggnaderna. Man är olika som tur är. Då får man snart säga välkommen tillbaka till Sverige. Vilken härlig tur ni haft! Kram 3M
SvaraRaderaHärliga bilder! Röros har jag inte varit i ... men det ser ut att vara värt ett besök :)
SvaraRadera