Dettan

Dettan
På äventyr med Dettan

fredag 28 oktober 2011

Intensiva dagar

Intensiva dagar - egentligen inte, men numera kräver inte kroppen så mycket att göra.

I onsdags em skjutsade jag Lennart till jobbet och tog sen bilen ut till mamma Asta i Skärblacka. Hade en stund tillsammans innan  vi åkte ner till Hallegården.
Där höll kommunen en Anhörig och Brukarträff. Det var positivt med en sån inbjudan. Vi var många som var där. Innehållet var information om god  man och palliativ vård i hemmet. Mycket relevant innehåll. Det konstiga var att man inte hade en högtalaranläggning. Merparten av brukarna hade behov av förstärkning. En sak att det inte fanns en ljudslinga i lokalen, men en förstärkare kunde gjort att brukarna hört något av vad föreläsarna sa. Nu gick budskapet förbi, trots att de var målgruppen. En av grunderna för lyckad information är att tänka på sin målgrupp.

En uppmaning från cheferna för hemtjänst, Hallegården och Vickelbygården var att de ville ha synpunkter från brukarna, för att förbättra. När vi lämnade sådana, hade tyvärr personen ifråga inte tillgång till papper och penna, så att hon kunde notera synpunkten. För mig framstod det, som om man inte ville ha några synpunkter. Ska bli spännande att se om chefen för hemtjänst hör av sig inom de närmaste dagarna, som hon lovade.

Vid efterföljande te/kaffe och smörgåstårta, som var väldigt god, pratade vi en stund med andra vårdtagare. Jag gick också igenom med mamma vad som sagts på informationen innan jag for hem. Senare ringde Lennart och ville bli hämtad från jobbet.

Igår var så sista gången på akryl kursen för Jacquline Holmgren (i rutig blus nedan). Hemläxan till igår var att göra en tryckmall i kartong, som vi sen färglade och tryckte på vått akvarellpapper. Jag gjorde en fisk, som blev rätt kul. Så småningom kommer den på Galleri Elisabeth.


 Här hade vi fikapaus och Peter kom med en överraskning i påsen.






Han hade med en bit av en trädstam och dess invånare, samt en god historia om dem. En annan överraskning fanns i en påse från Nelins konditori. Stort tack!


Vi har varit en väldigt bra grupp och vi bestämde att träffas och fika på Hemgården nästa torsdag. Får bli avslut och sammanfattning vid den träffen och förmodligen uppstart till någonting nytt.

När jag kom hem var middagen färdig. Känns alltid lika förträffligt! Sen var det en massa praktiska bestyr, så dagen och kvällen försvann i ett huj.

Dagen idag har också gått fort. På förmiddagen har jag bakat ut surdegsbröd, som jag satte i går kväll. Så målade jag en stund innan det var dags att laga pestofyllda kycklingsbröst i ugnen och ris till lunch. Den delade Barbro med oss. Vi har haft en skön eftermiddag tillsammans.

Sonen har kommit hem från ett arbetsbesök i Milano och det känns också bra att veta. Jag blir alltid tryggare, när jag vet att de (vuxna barnen) är hemma. Spelar ingen roll att de är vuxna, de finns ändå ständigt i mina tankar.

6 kommentarer:

  1. du har verkligen fullt upp om dagarna, hur hade du tid att jobba innan :-)
    Kul att ni ska fortsätta träffas efter kursen och ev starta nytt!

    SvaraRadera
  2. Måste bara få tacka dej för din gulliga kommentar på min blogg:-)
    Du verkar förstå detta med hur kroppen funkar. Roligt att sonen kommit tillbaka. Man är nog evighets orolig över barnen, dom är ju det bästa vi har:-)

    SvaraRadera
  3. Visst är det märkligt att man inte ser till att alla kan ta till sig informationen som ges på ett sånt där möte. Brydde man sig inte om att brukarna skulle kunna höra vad man talade om och koncentrerade sig bara på de anhöriga?

    Jag förstår att det känns gott att ha sonen hemma. Det spelar ingen roll hur gamla barnen blir, man vill ha lite koll på dem ändå och framför allt vill man att de ska må bra!

    Kram Ingrid

    SvaraRadera
  4. Visst är det så - nu när man inte jobbar längre så blir dagen ändå helt fullspäckad. Hur hann man med allt sånt när man jobbade?
    :-)

    SvaraRadera
  5. Mamma mia! Elisabeth! Behöver du aldrig koppla av och bara göra ingenting? *L* Underbart härligt med din konstgrupp! Ha det gott!

    SvaraRadera
  6. Låter som om du har fullt upp, minsann. Kul att konstgruppen fortsätter att träffas. Och goda vänner kan man aldrig få för många av!

    SvaraRadera