Dettan

Dettan
På äventyr med Dettan

tisdag 15 februari 2011

Födelsedag

Idag är det födelsedag igen. Nu är det min, Elisabeths, 60-årsdag. På morgonen fick jag ett teleobjektiv till min kamera av Lennart. Senare ringde mamma Asta. Hon orkar inte komma in idag, men hon skickade hem ett paket med Lennart i söndags. Här pratar jag i telefonen med Asta, medan jag öppnar paketet. Det visar sig vara en plåtburk, där det varit barnpuder i. Det var puderburken som mamma använt till mig - alltså 60 år gammal. Kul att den fanns kvar! 


Till lunch kom min ledare Inger och kollegan Inga-Britt ner från Stockholm. De har varit på ett team-möte med TRR.


Vi åt tillsammans innan det var dags för Lennart att ge sig ut på jobb. Vi hann att prata en hel del och fika innan de gick vidare till Aditro, för att träffa "vår" lönetjej. Jag fick ett tjusigt halsband i silver av mina kollegor,


samt en otroligt vacker blombukett. Tack allesammans!


Senare på kvällen kom mina barn hem. Fick en rosa blomgrupp av dem. Det blev varma mackor och te. Lennart hann precis hem och äta med oss.
Innan Anna åkte, fick känna mitt väntande barnbarn röra sig i hennes mage. En fantastisk känsla.

Under hela dagen har jag fått många telefonsamtal, mail, sms, brev och kort med grattis och presentkort. Jättetack till er alla!

På lördag fortsätter vi firandet.

5 kommentarer:

  1. Grattis på födelsedagen i efterskott, festligt att du och Lennart fyller år så tätt inpå varandra, det är väl både för och nackdelar kan jag tänka mig.

    SvaraRadera
  2. stort grattis på den stora dagen!! Kul att det fanns en födelsedag till att fira dagen efter den andra :-)
    och din frisyr är riktigt riktigt snygg!

    SvaraRadera
  3. Stort GRATTIS (lite i efterskott...)

    Vilken VACKER 60-åring - WOW!
    :-)

    SvaraRadera
  4. Vilken fräsig 60 åring och blivsnde mormor hälsar Anita

    SvaraRadera
  5. Efter ett misslyckat försök till skrivning så provar jag igen. Skam den som ger sig....
    Tack för en jättemysig eftermiddag hos en "fräsig" 60-åring! Det var verkligen trevligt att komma hem till dig. Kakorna var ju inte heller fel....men ack så farliga. För att inte tala om kladdkakan. Många kramar från Inger

    SvaraRadera