Dettan

Dettan
På äventyr med Dettan

tisdag 22 november 2011

Två dagar, som bara försvann

Måndag och tisdag försvann i väntan. En viss överdrift förstås, men mycket tid la jag på sjukhusbesök.

Igår höll jag på i tvättstugan, när mamma ringde och mådde dåligt. Hon hade varit i kontakt med vårdcentralen, för tryck över bröstet. De rådde henne att ta en ambulans till akuten.
Men min mor vill ju inte ställa till besvär, så hon tog en sjukbil istället. Hon kom in 17.40 till Vrinnevi sjukhus i Norrköping. Strax efter var jag där. Då satt hon i väntrummet. När jag kollade med sköterska,, sa hon att det var många med allvarliga besvär och hjärtbesvär. Jag var störd på mamma, som inte tog ambulans för då skulle hon ha haft en ekg-apparat kopplad tills sig. Nu fick vi vänta ett par timmar innan hon kom intill för provtagning.

Det var massor med akutärenden, en del väldigt blodiga. Personalen är beundransvärd, som orkar. Alla sjukrum var upptagna och sängar stod överallt i korridorerna. När vi kom in till provtagning var ekg:et bra. Bara det var en lättnad. Sen var blodtrycket högt och så tog de fyra olika blodprover. Ut i korridoren och vänta på provsvar och tid hos någon doktor.

Kl 23.10 kom vi in i väntrum för att få träffa läkaren. Efter ytterligare två timmar kom han och undersökte mamma. Ville ha ytterligare blodprov och så blev hon inskriven över natten. Kl 02.15 lämnade jag henne på avdelningen. Då var hon, liksom jag, väldigt mör. Jag kom i säng vid 03.15. Men allt för många bilder från akuten for runt i mitt huvud, så det tog tid att somna.

Idag vid lunchtid fick jag så reda på att det inte hade varit någon hjärtinfarkt, utan man trodde att hon led av kärlkramp. Hon skulle bli utskriven på eftermiddagen. Sen blir det en fortsättning på vårdcentralen. Skönt!

För oss var det sen lunch och dags för mig att skjutsa Lennart till jobbet. Han kom dit redan vid 15-tiden, för jag behövde bilen till Linköping och regionsjukhuset. Nu var det min tur att bli undersökt. Jag hade 6-månaders uppföljning av min axel. Tumören verkar vara borta, men jag ska ha ytterligare en uppföljning om 6 månader. Det känns också bra. Tanken var att jag skulle fika med sonen, men han jobbade fortfarande, så jag tog mig ut till Ikano-området. Passade på att titta efter gardiner till köket. Fanns inga som jag gillade. Det mesta har julfokus just nu. Passade på att ta kort på några vackra tomtar med mobilen.


Och har du sett Barbro - de finns i rosa också!!



3 kommentarer:

  1. Fy va jobbigt att sitta på akuten, skönt att det inte var någon hjärtinfarkt.

    SvaraRadera
  2. Personalen på akuten är verkligen beundransvärd! Jössees vilken stress det kan vara där ibland.
    Skönt att det inte var nån hjärtinfarkt.

    SvaraRadera
  3. Jag håller med dig. Blir man erbjuden ambulans ska man ta det, för då blir man kollad hela tiden. Sitta på akuten i timmar och vänta om man tror sig ha en hjärinfarkt kan inte vara någon höjdare.

    Kram Ingrid

    SvaraRadera