Slussning vid Söderköping

Barbro med Obelix och jag for till Söderköping och promenerade längs kanalen. Barbro har varit till Turkiet med son, sonhustru och barnbarn, så det är ett tag sen vi sågs. Vi hade mycket att prata om och det kunde vi göra samtidigt som vi promenerade.
Än är det inte högsäsong på kanalen, men det fanns några båtar vid hamnbassängen. Himlen var grå, men det ville vi inte se.

Vi gick förbi affärer och glassbarer och fortsatte ner till slussen Tegelbruket. Lagom som vi anlände dit kom passagerarbåten Lindön ner mot slussen.

Vi gick närmare och satte oss för att se på slussningen.

Här har Lindön kommit in i slussen och fått två tampar om stenarna.

Här har man sänkt vattennivån och slussportarna har börjat öppnas. Allt sker med en eller ett par knapptryckningar. Det är skillnad mot förr, då det gick åt en hel del kroppsansträngning.

Fritt fram att åka vidare, när förtöjningen är lossad.

Här är hon på väg ut ur slussen. Lindön tar sig mot Mems sluss och sen ut i Slätbaken, kanske mot Stegeborgs slottsruin.

För slussvakten gäller det att fylla på vatten igen, för ytterligare en båt vill slussa.

I och med det gick vi tillbaka in mot Söderköping. Vi satte oss att vila benen och Obelix ville bli kliad och vara lite knähund.

Väl inne i stan gjorde sig hungern påmind, så vi gick till en restaurang som serverade buffé. Där kunde vi smaka av olika sallader samt tre varmrätter: strömming, orientalisk omelett eller stekt kött med rostade grönsaker. Som alltid är det en fara med bufféer. Ögat vill mer en magen och då blir jag väl mätt. Vi satt ute under stora parasoll/tak och åt, så att Obelix kunde vara med. Det kom en regnskur, men så klarna det upp igen.

Det blev ytterligare en promenad i centrum innan vi tog bilen tillbaka till Norrköping. En skön dag tillsammans.