Gårdagens strapatser kom efter, så i natt värkte det och det blev dåligt med sömn. Ibland tänker jag mig inte för, därför att jag vill göra saker och leva ett normalt liv.
Idag fick Lennart ta cykel till jobbet. Jag la beslag på bilen och hämtade upp Margareta och så for vi till Skärblacka och Monica, som fyllde 75 år. Tanken var att mamma också skulle varit med på firandet, men hon orkade inte.
Flaggan var hissad dagen till ära! Visst är det vackert när den vajar i vinden!
Vi gratulerade Monica och så gick vi en tur i den fint skötta trädgården. Holger lägger ner mycket tid och möda på den, men så är den fin som en parkanläggning.
I dammen blommar en röd näckros.
Släktingar och vänner till Monica var där. Vi lät oss väl smaka av smörgåstårta och senare kaffebröd och tårta.
Vi hade så trevligt att tiden bara försvann, men till slut hade vi vett att gå. Då väntade henne lite mer långväga gäster.
Margareta och jag passade på att vattna och sköta om våra gravar på återvägen mot Norrköping.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar