Vardag igen

Lennart tog sig an personbilen idag. Det var hög tid att få den tvättad och dammsugad.
Jag var rastlös efter en dålig natt, så jag ringde Anita och hon kunde tänka sig en utflykt på eftermiddagen.
Så efter lunch la jag beslag på bilen, sen jag skjutsat Lennart till jobbet. Jag fortsatte till Anita och så for vi på en utflykt till Gamla Linköping.

Det var soligt och fint, när vi tog oss runt bland de vackra gamla husen. Vi tittade på vackert knypplade alster, träsniderier, silverarbeten och mycket annat. Nostalgin slog till, när vi såg tvätt på en lina med faluröda hus i bakgrunden.

När vi tittade in på gården fanns min barndoms tvättmaskin framställd.

Det var tungt att vara kvinna på den tiden, även som man för den delen. Även om vi gnäller över att tiden inte räcker till, så har vi allt vad vi kan behöva i form av olika hjälpmedel. Fast det är klart att det var inte så mycket självförverkligande och personlig utveckling på den tiden. Det var mer fråga om överlevnad och kämpa för att få det drägligt. Maslows tankar fanns inte då.

Vi tog en titt in i handelsboden med burkar av alla de slag och strutar med karameller. Här kände vi igen godis, men strutarna var mer från vår föräldrageneration. Vi stod emot både karamellstrutar och Cloettas andrasortering. Däremot blev vi kaffesugna. Anita hade varit förutseende och gjort i ordning en kaffekorg. Vi hämtade den i bilen och slog oss ner på en vackert grönmålad bänk.

Här njöt vi av kaffe och goda hjärtformade kuvertbröd, som Anita bakat. Det var gott om talgoxar som kvittrade sitt "lilla skit, lilla skit". Framför ögonen hade vi ett hav av vitsippor.

Väl åter i Norrköping åkte vi till Dalaborgs handelsträdgård. Balkongen ska bli fin!

Ikväll har jag hämtat hem Lennart, efter avslutat jobb och jag är nu färdig för att säga God Natt!